Senaste personen jag lärde känna: Min brorson Idris!Senaste programmet jag lyssnade på: Radion stod på igår när jag och Johan tog middagsdisken här på min familjs landställe i Hälsingland. Det var Leif Andrée som läste Vi är inte här för att ha roligt av Nina Lykke. Men nu kan jag passa på att återigen tipsa om Sanna Sundqvists sommarprat. Om att ha ett barn med downs, men också om skådespeleri och relationen till sin alkoholiserade pappa. Fem plus. Senaste saken jag åt: Danas bröd, rostat, med jordnötssmör och nektarinskivor på. Kaffe till det.Senaste stora saken jag köpte: En svart, ~60 år gammal skinnsoffa.Senaste lilla saken jag köpte: En dubbeldaim.Senaste mobilanteckningen: Det här är lite pin men jag skriver ner antalet följare jag har på instagram, för att kunna jämföra över tid. Senaste anteckningen löd: 16 juli 2024: 36,8. Senaste sms:et jag fick: Kan inte jag få lägga ut den korta versionen? Ni är så gulliga. (Från mamma, som smygfilmade mig och Johan när han spelade gitarr och jag sjöng en låt av Barbro Hörberg).Senaste sms:et jag skrev: Påminnelse om Eloises födelsedag! Om ni inte ringt henne än 💋 (till våra storebröder)Senaste utflykten jag gjorde: Johan och jag tog en loppisrunda här i Hälsingland. Fyndade ingenting.Senaste känslan: När vi är såhär många, sex vuxna och sex barn i ett hus, är jag lite överväldigad hela tiden. Mår bra psykiskt men kroppen är i stress typ? Så många energier och viljor.Senaste serien jag såg: Boys på Svt play, från 2015. Ni vet den som handlar om två typ 23-åriga hipsterkillar i Stockholm (Viktor spelas av Adam Pålsson och Leo av Armand Mirpour) som vill slå igenom med sin musik, lyckas med kärleken och *förstå sina mansroller*. Det var lite av en tidsresa att se den faktiskt. Boys blev så oerhört hånat när det kom, jag tror att det blir så med saker som ska vara så referenstätt och i tiden, man kan typ dö av cringe, men såhär nio år senare så funkar serien kanske bättre? Jag tycker i alla fall att skådespeleriet är bra!? Och att Viktor och Leo är sviiintöntiga men också precis så som hipsterkillar på Södermalm VAR, då, när alla tjejer bar smycken med kvinnotecken och alla killar använde ordet feminist som en fjäder i hatten. Man fattar typ inte vad som är satir och vad som ska vara sårbart på riktigt, men jag tycker ändå att det finns ett mått av sanning i serien. Alltså att den stundvis känns sann. Kanske är det för att Adam Pålsson är en så oerhört bra skådis? (kläderna!!! de saknar jag INTE från 2015).
