Foto: Elvira Glänte→ Hur kommer man över känslan av att man tror att man är något om man försöker skriva något?Jag vill ändra på frågan. Hur farligt är det att tro att man är något? Det handlar väl om någon slags självrespekt. Du är en person som gillar att skriva – det är något. Folk håller på med musik, folk lägger tid på att fånga bollar i en padelhall, folk ägnar sig åt att springa runt i skogen med en pannlampa på huvudet och en karta i handen. Vi har våra olika intressen och det är helt i sin ordning. Frågan är varför det är så himla skämmigt att just skriva? Vad händer om du tillåter dig själv att bejaka ditt intresse?→ Hur samlar du helst intryck – bilder, anteckningar, bara i minnet, ljudfiler, skärmdumpar?Jag har en mapp i mina mobilanteckningar för det skrivprojekt som jag håller på med för stunden. Självklart finns det en Här ruvar havet-mapp (men den heter kort och gott Ida), med anteckningar från december 2018 till i somras. Där kan det exempelvis stå: → Jag är så himla imponerad av ditt driv och disciplin! Kan inte du ge oss dina bästa tips?!Oh tack. Drivet är väl bara min ... läggning ... tror jag. Jag gillar inte känslan av att saker inte slutförs. A måste bli till Ö. Nu har jag skrivit i tio år och varit egenföretagare lika länge, och då MÅSTE jag ha disciplin, för annars blir liksom ingenting gjort. Men några konkreta tips har jag:– Ge dig själv en utmaning, typ "jag ska skriva 300 ord om dagen i en månad".– Lägg telefonen i ett annat rum och använd Self Control för att blocka vissa hemsidor.– Tillåt dig själv att skriva dåligt och osammanhängande. Man skriver aldrig något i onödan, man skriver sig djupare in i saker. Du behöver inte veta allt på förhand. – Låt det ta tid. Du har inte bråttom. Lita på processen – även om du inte vet vad du gör just nu, så kommer du snart veta det. → Känner man mest känslor för boken man precis släppt? Eller vilken av dina böcker känner du mest för?Känner mest för Här ruvar havet. Av massa olika skäl. Men ett av dem är absolut att jag fortfarande pratar om boken, att jag fortfarande ÄR i den världen. Hur det är för andra vet jag inte. → Hur vet man när det är dags att låta skrivandet komma mellan livet snarare än tvärtom?Jag tror att du vet svaret, eftersom du ställde frågan. Bokar du in tid för träning? Gör detsamma för skrivandet. Se det som en hälsofaktor. → Kommer boken komma som pocket?För tidigt att säga. Vore kul!→ Vet du varför Här ruvar havet inte syns på Storytel?Den har inte kommit som ljudbok än! → Refuseringar på hög – hur orkar man hålla hoppet uppe? Orka fortsätta? Orka vilja skriva?Shit mannen. De flesta författare har refuserade bokmanus i byrålådorna. Ofta är det inte det första som skrivs som blir utgivet. Att få texter refuserade tillhör alltså det skrivande livet. Kom ihåg att Stephen King satte alla sina refuseringsbrev på en spik ovanför sitt skrivbord. Och när den spiken blev full så använde han en ännu längre spik. Om du går och väntar på besked så tror jag att det kan hjälpa att börja skriva på något helt annat. Något du inte visar för någon på ett tag. Ett projekt som bara är ditt, som inte ska värderas, inte än i alla fall. Kliv ner i din alldeles egen textvärld.Här ruvar havet tog mig 4,5 år att skriva och manuset har sett väldigt olika ut i olika perioder. Försök ha tilltro till att det manus du arbetar med kanske kommer se annorlunda om ett år. Det kanske är ett syskon till den berättelse du har skrivit nu? Du kanske rentav behövde skriva det där manuset för att kunna skriva nästa? Men sluta inte skriva.Som Yrsa brukar säga: plattast rumpa när man dör, vinner.→ Visa något som ströks ur boken! Reklam: Just nu har Adlibris rea på Här ruvar havet.Puss och kram, svarar på fler frågor en annan dag ❤️
