God morgon. Skriver det här från sängen med suddig, klistrig blick. Jag har snoozat i fyrtio minuter, det är inte riktigt likt mig, men det är så mörkt i lägenheten och sängen är så skön och helgen var så händelserik att jag känner mig yr.Jag mådde lite hejkon bejkon förra veckan. Tyngd av prestationsångest och självkritik. Skämdes över att synas, att verka. Visste att jag behövde göra saker annorlunda (träna, lägga bort telefonen, ta tag i uppgifter) men förmådde inte över huvud taget, vilket bara fick min ågren att växa. Och så åkte en jag älskar in på sjukhuset och då krympte såklart alla små värdsliga ting och min redan darriga och mottagliga kropp kastades omkull igen.Vi var på bio igår och såg Mupparnas julsaga. I allt det fnissiga (muppiga) fanns påminnelsen om att julen är en tid då vi tar hand om varandra, skänker vår omtanke, sprider värme till de som behöver det lite extra. Ibland känns julen så performativ, som om vi alla är karaktärer i en teater med en MYCKET märklig scenografi. Vi är så fixerade vid det estetiska, hur vi ska pynta, vad vi ska inhandla. För mig var det skönt att falla tillbaka i tanken på julen som en tid för välvilja och omsorg. Och ja, kärlek. Nu kliver jag upp ur sängen. Hoppas ni får en fin vecka.
