Lite som att vada genom tjära nu. Jag försöker begripa hur var femte svensk kan ta sig till vallokalerna och aktivt rösta på ett parti med en klart rasistisk politik. Slicka igen kuverten och känna sig stolta över sig själva. Försöker förstå att SD är ett av de största högerextrema partierna i Europa. Vi som skulle vara ett föregångsland. Vi som skulle leda klimatkampen. Ja, jag vet, vi har sett det komma, men det är ändå läskigt. Det måste fortsätta anses läskigt. Jag är så skraj för normaliseringen.En möjlig snuttefilt är i alla fall att det verkar bli maktskifte i Stockholmsregionen. Gud vet att vården behöver det. Nu ska vi hoppa tillbaka till i lördags, när jag och mina kompisar var lyckligt ovetandes. Vi tog båten till Runmarö, där Agnes pappa har landställe. Känner mig alltid som Martina i Maken när jag åker till en ö med tunga matkassar. Första vi gjorde var att ta en promme. Eller, jag, Alice, Johanna och Ellen gjorde det. Johanna ville kolla efter svamp, så vi gick ut i skogen, men vi pratade så mycket så ingen orkade riktigt kolla på marken. Efter kortspel och några glas vin, blev det dags för att käka! Agnes och William hade pyntat i växthuset. Det fanns svingott bröd, västerbottenpajer, kronärtskocksgratäng, räger och Öjebyröra som Johan hade gjort. Den är som en hel kräftskiva i en mix: kräftstjärtar, västerbottenost, dill, majonnäs och akvavit. Visade sig vara svingott? Och kräftor förstås. Så gulliga koncentrerade ansikten här ❤️ Johanna sa att hon upplevde kvällen som så ljus, som att alla var lätta i sinnet. Håller med. Är så glad i de här människorna att jag då och då fylls av något fjärilsflackande. Mm yes baby drizzle that gräddfil on me. Har typ inga bilder från resten av natten men vi bastade i 89-gradig värme (vad bra), fulla på snaps, och badade i havet. Efter bastun var jag nära att gå och lägga mig, men då beordrade Lukas mig att ta en dusch, byta om och komma tillbaka till växthuset. Så blev det. Danz danz danz. Haha HALLOJ. Nästa morgon satt vi här i timmar och det var det mysigaste??? Mysan och jag tog ett dopp för att komma till liv igen. Såg två öronmaneter. Har aldrig sett sådana i Stockholms skärgård förut. Sedan åkte jag och Jompa Johansson raka vägen till Dramaten med vår räkstinkande kylväska och såg Eld, som är Jonas Hassen Khemiris nya pjäs. Den var pissbra till en början, älskade scenografin och berättarstrukturen, sen tappade den lite fart och kändes alltmer som en barnpjäs. Men jag är så kär i Ana Gil.Ja. Och sen var det valvaka. Och svamplasagne som åts i sängen. Och då är vi tillbaka där jag började.En slags cirkelkomposition.Hur mår du? Hur går dina tankar?❤️
