Alla planer jag hade för veckan slopades i samma stund som jag började känna hur något växte i halsen. Jag har dragit på mig något i Danmark, skrev jag till Yrsa, det känns som en igelkott. Åh, skrev hon, den ökända köpenhamnsigelkotten. Jag tycker hemskt synd om mig själv. Det är kombinationen av värmen inifrån och värmen utifrån. 24 grader i skuggan, 38 grader i kroppen. Näsan rinner, huvudet bultar, jag har mensvärk, jag har pms, hjärnan är gröt.Hjärnan som jag faktiskt skulle behöva till ett och annat den här veckan. Exempelvis att läsa igenom mitt manus för åttioelfte gången. Jag letar efter felaktigheter. Pappan dansar som ett tåg. Han drar i något osynligt i luften och säger tut, tut. Vad är det? En nödbroms? En handbroms? En vissla? Min grötiga hjärna vet inte. Enligt min pappa är det en tågvissla. Jag får lita på honom. Här kommer ett gäng bilder som jag tog någon gång i april när vi hade någon slags familjelunch i mammas trädgård. Hela storfamiljen var där, förutom min storebror Viggo och hans barn, som bor i Lysekil. Vi åt korvar, rödbetsbiffar, halloumi, tzatziki, sallad, bröd, oliver och hummus. Noga vaktade av en liten Slytherinunge. Det var då när blåsipporna blommade. Mormor tycker verkligen om Johan. Jo och min lillasyster. Snart fyller Eloise tio år. Jag tror att jag ska bjuda henne på en hotellnatt som present. Det kan väl bli mysigt? Gå på stan och sedan kura upp i hotellsängen framför en film, med lite goda snacks. Kanske ha spa? Kanske beställa room service? Lillebror, lillasyster, brorson. Maca. Froste och hans doggo Beau. Det stektes grejer på muurikkapannan. Danas mamma och min faster Anna. Mamma gjorde sig redo för en promenad.Blev lugn av de här bilderna. Min stora brokiga familj. Vi kämpar på och vi gör det bra.
