Så kom påsken. Jag märker att min kropp är rastlös på ett sätt som den inte brukar vara såhär års. Jag har suttit still och läst i en månad, jag har inte ett behov av att gå ner i tempo. Men det är så fint att vara i Skåne. Att träffa Johans familj. Vi går på promenader med Cleo, deras New Foundland. Letar upp de få tappra vitsippor som dykt upp. På ställen där det brukar vara 4000 är det i år 40. Igår, innan påsklunchen, åkte jag och Johan ut på tur. Hittade ett par jätteroliga skor på loppis (förlåt Rutigt och Randigt, vet att det står DETTA ÄR INTE EN LOPPIS, DET ÄR EN VINTAGEBUTIK överallt där inne), men de var för små. På Grevie GIK Loppis köpte jag däremot en rolig lampett för 30 kronor. Vi åkte ner till Dalen. Johan skrattar åt mig när jag får syn på en bäck. Jag blir som ett barn. Vill titta, lyssna, känna. Vi gick förbi ett hus som vi tycker hemskt mycket om. Vem bor där? Det står alltid tomt. Denna märkliga natur. Rullstensåsar, ängar, enbuskar och myr i olika lager. Jag tycker om den. Stannade för kaffepaus med godis från påskäggen. Låg på rygg i mossan och pratade. Sen hemåt igen. För påsklunchen. Tycker alltid det känns för intimt att ta bild på släktingar så ni får föreställa er dem runt bordet. Det blev så varmt att jag blev dåsig där jag satt i linne. Två harar hoppade förbi nere på gatan. Vi sjöng ett par snapsvisor och sedan nickade jag till i en solstol. Man vet att man blivit bekväm med sina svärföräldrar när man somnar efter lunchen och ber dem köpa katrinplommon mot ens hårda mage. Vi tog en promenad längs havet. Nästan vindstilla. Efter middagen, som bestod av ost, kex och vin, käkade vi godis och såg en Wallanderfilm allihopa. Mastermind. Ny tradition med påskkrim kanske? På kvällen blinkade gud till oss. Påskkrim! suckade han. Ni glömmer väl inte varför ni firar påsk egentligen? Puss och kram. Idag ska vi på utflykt och så är det med det!Läs också:Kläder i april
