Kan vi prata om att jag var glad i går och större delen av idag? På riktigt glad. Att det går. Att det är möjligt. Jag bjöd över folk igår. De gjorde charader på mitt golv, kluckade av skratt i min säng, rökte utanför min port och blandade dipp i mitt kök. Jag blev så i gasen att jag behövde byta tröja tre gånger pga svett. Vi lekte lappleken och Värvet. De här korten fick jag (det är alltså egenskaper som andra i rummet tycker att jag besitter). Gustav tyckte att jag rimligtvis borde vara en ryktesspridare eftersom jag driver en blogg. "Det är väl sånt bloggare gör, skapar intriger och så". Avisst! Sen gick vi till Fasching på soulklubb. Dansade satan, gav varandra utmaningar (be om danslektioner, lukta på hens hår, drick av hens öl) och ramlade av scenen. Lite tråkiga låtval ibland men när Aint No Mountain High går på så är allt förlåtet. Var så glad när jag gick hemåt. Blir ju det av att dansa. Var tvungen att ta en bild som minne. När jag kom hem åt upp resterna av pizzan. Sedan packade jag ihop hans saker för jag tänkte att det är bättre att göra det full än bakis. I morse var det soligt och bitande ute. Jag kände mig stark när jag gick till bussen, lyssnade på First Aid Kit och vände ansiktet mot solen. Åkte över Västerbron och kände wow:et genom kroppen så som bara broar och efterlängtade blå himlar kan få en att känna. Jag och mamma gick på fem lägenhetsvisningar. Fem gånger tog vi av oss skorna i trapphuset och klev in i främlingars hem. Tryckte prospekten mot bröstet, ställde frågor till de välfriserade mäklarna och gick runt och öppnade olika garderober för att se vad som kunde gömma sig där. Vi åt en sen lunch på Ai Ramen för att tina upp. Kolla på mammas ramen till höger, det är den där snurremojin ju! Sen mötte vi upp pappa. Han skjutsade mig till Isak. Vi skulle byta saker. Hans väldigt rangliga klaffbord som jag lånat mot mitt perstorpsbord som stått i hans kök. Kläder. Hudvårdsprodukter. Sådant. Och där stod han i sin hall. Människan som varit min men som inte längre är det. Han sa att det kändes som att det gått en månad sedan sist och inte sex dagar. Och jag håller med honom. Det var svinjobbigt att ses. Men också fint att få krama om varandra och säga snälla och varma saker i varandras öron. Och nu är det gjort. Nu sitter jag här hemma vid mitt perstorpsbord. Det står stadigt. Nu ska jag gå ner till David, Maja och David och titta på Bron. Grannhäng. Ha en fin söndagskväll <3
