Förrförra helgen var vi ett stort gäng som tog båten till Gotland. Johanna skulle ha fest tillsammans med sin pappa Martin, på hans gård! Första kvällen grillade vi i deras trädgård. Blev kallt som fan på kvällen, ni vet. Rått. Då tände Martin brasan. Sedan bastade vi. Dagen därpå var stora festdagen. Alla i huset där jag bodde sov till typ klockan 11, så jävla skönt och mysigt. Sedan åkte vi i två omgångar till Närshamn. Tog en promenad och åt en underbar risotto på Närshamns Rökeri & Fisk. Här pratar vi om något allvarligt vad det verkar. Så blev klockan 15! Vi välkomnades med SHOW. De hade gjort om hooked on a feeling till krokad på känslan. Och sen blev vi utlurade i skogen för en drink! Där fanns också små och stora gotlänningar i cowboyhattar! Vi fick dansa linedance! En absolut dröm faktiskt. Alla var väldigt duktiga. Sedan var det långbord och tal i ladan. Ja hörni. Vad ska jag säga om Johanna? Hon är svinrolig. Hon är snabb i käften. Hon är lojal och omhändertagande och ett kreativt geni. Hon har KARISMA. Stackars alla som inte känner henne. Vårt alldeles eget husband spelade. Rickard på gitarr, Ariel på sång, Aksel på trummor, Sam på bas och Lukas på keys. Det var så fucking roligt. Ibland byttes den vanliga dansen ut mot linedance. Ibland gestikulerade någon med pekfingret som en krok, vårt signum för kvällen, att vara krokad på känslan. Sextioåringarna och trettioåringarna blandade på dansgolvet. Jag, Alice, Agnes och My uppträdde med en låt till Johanna där vi hade skrivit om texten till hennes låt Död snö. Den gick ungefär såhär:Du är spindeln i vårt nät du har så långa armaroch vi alla rusarså fort du sammankallarVi är ... din hög. Ja och sen ... höll vi igång? En underbart blöt och stökig kväll. Vi dansade och dansade och sjöng och skrålade Och sen när man blev lite trött sådär mot småtimmarna så kunde man slänga sig på höskullen. Skål!Läs också:Grenar till femkamp (midsommar)Johannas 25-årsfest
