Jag sitter i läsesalen på KB och skriver det här. Utomhus: vitt ljus, sval luft. September. I helgen fyllde Johan år. Tjugofem. På hans födelsedag förra året sov jag över hos honom, i kollektivet, och träffade hans roomies för första gången. Jag stod där i köket och skar upp surdegsbröd när de kom in, nyvakna och med koll på var det fanns assietter och kaffefilter. Vi hade våra allra första trevande samtal över Johans födelsedagsfrukost. Jag var nervös, men de fångade liksom upp mig. I år bor vi tillsammans, Johan och jag. Och jag fick duka upp frukosten på egen hand. Jag tänkte att den skulle vara sydeuropeisk. Som om vi vore på semester :—) Därför fick han grapejuice, grapefrukt, chévre, citronyoghurt, prosciutto, avokado och tomat. Kaffe förstås. I min familj sjunger vi så många födelsedagssånger vi bara kan när vi uppvaktar någon, och det gjorde jag även den här morgonen, tills Johan började garva och sa "nu räcker det". Vi åt frukost och han fick sin present. En Levin från 1949 (Mauro Scoccos gamla gitarr fick jag veta när jag skulle betala). Kändes typ heligt att ge bort ett instrument. Tänker att det är en sån grej man kan ha hela livet. Gu nu sätter jag mig på en hög häst här :) Han blev jätteglad i alla fall. Tur. Sen skildes vi åt. Johan cyklade till skolan och jag jobbade från kontoret, var hos frisören och gjorde ärenden innan jag tog bussen hem till mamma och pullorna. Å ursäkta. Verkligen ett jobbigt ord. De går lösa i trädgården och kom så nära huset. Mamma säger att det är en tidsfråga tills de går runt inomhus, vilket hon uppmuntrar (Calle är dock inte lika pepp på detta). Jag tror att dessa två heter Florence och Margaux, men är inte säker. Morsan och jag borde göra en barnbok om ett gäng höns. Hon får illustrera och jag skriver. Å. Nu blev jag jättesugen på det. Hur ska jag övertala?? Fan, jag glider iväg från händelsernas mitt. Jo. Jag och mamma skulle förbereda inför kvällen, vi skulle fira Johans födelsedag där. Av växthustomaterna gjorde vi bruscetta. Och så gjorde vi små mackor med kantareller som mamma och Calle plockat i Hälsingland. JA MEN VAD TREVLIGT VA. Johan hade bakat västerbottenpaker. Ni ser kanske vart detta barkar? Ja men det är klart att det var dags för kräftskiva! Både havskräftor (viktigt för vissa västkustbor) och signalkräftor. Och paj och aioli och bröd och ost såklart. Vi var tolv personer som surplade och skålade och aj fan jag stack mig och kan någon skicka pappret och kan man verkligen äta det här och är det flädersmak och helan går sjung hopp faderallan lallan lej. Det luktar så förbannat gott i växthus. Jordigt av tomater. Fast vänta nu, det luktade förstås mest kräftspad den här kvällen. Messade precis mamma och frågade hur hon skulle beskriva doften i ett växthus: "Det doftar grönkryddigt". Absolut. Vidare. Elias, Felix, Julia. Johan, Paula, mamma. HEJ! Födelsedagsbarnet! Har du fått några fler hårstrån på bröstet på din tjugofemårsdag? Moa, Elias, Erik. Vi fick provsmaka tomaterna direkt från plantorna. Just det, sen, senare, efter efterrätten, lekte vi improteater. Och dansade. Fabian och Johan. Felix å jag! Gitarren åkte fram när högtalarens batteri dog. Alla (utom möjligtvis jag) kunde tydligen spela en låt eller två??? Otroligt. Om vi sjöng Håkan? Om vi sjöng Mauro Scocco? "Jag visar ackorden så spelar du ... okej hörni, här kommer en jättebra låt." "I'm head over heels, goddess of mine, your curls touching my face and now I can fly” <33 The return of the gitarrkille!! YES. Otroligt märklig laid back stämning här där vi satt som på led??? Sen sjöng vi sånger i ... ett par timmar? Absolut en kvällsaktivitet. Jag var så jävla GLAD. Underbara människor. Morgonen därpå vaknade Johan, Fabian och jag upp i det här huset till höger (det vänstra är hönshuset). Efter att vi röjt upp efter gårdagskvällen gick vi till vattnet och tog ett dopp. Bakishuvudet sa tack så mycket. Vi hämtade frukost. I see you. Tja. Och åt den på terrassen. Här är Fabians hänförda min. "Ägget är ju blått!" En underbar frukost, ett underbart dygn :') Hörs snart ♥
