I år fyller minst hälften av mina kompisar 30 och i lördags var det Agnes tur att ha fest! Hon har en årlig dagsfest på sin födelsedag, men det här året var såklart speciellt. Vi var hemma hos hennes mamma och käkade ostron och drack naturvin på tapp. Eeeeej tråkigt. Jag, Alice, My och Johanna höll ett tal för Agnes i form av ett förhör (hon är jurist). Vi skulle ta reda på om det verkligen var hon som var Agnes och visade upp olika bevismaterial. Tillslut fastslog vi, tillsammans med juryn (publiken) att det måste vara hon, och firade detta med Dragostea din tei (hennes trademarkdans) och ett halsband gjort av tortellini. Vad lätt det är att återberätta ett tal med internskämt. Vidare. Ni kan ju förstå varför hennes kropp lämpar sig att göra dragostea din tei-tansen. Jag gav Johanna en tatuering. Agges smeknamn. : D Det mysigaste med att fira sina kompisar är att man blir så oerhört nykär i dem. Tacksam blir man. När vi hade druckit vin i ungefär tolv timmar gick vi till pitchers. På söndagen gjorde jag ingenting särskilt. Bed day. Tvättade och bäddade rent med kuddar och sängkläder från Singular Society. Varje gång jag bäddar med dem tänker jag: mmmm. Ananassmaken (den ljusaste) är godast. Måndag! Andrea och Sara kom till kontoret vid sextiden. Vi skulle ha bokklubb! Hur trevligt? Jag tyckte mycket om boken Rent hus! Den handlar om en kvinna som befinner sig i ett förhörsrum. Hon har varit hushållerska till en familj i Santiago och dottern i familjen är död, och nu berättar hon om vad som har lett upp till dödsfallet, och om sin tillvaro i huset. En snyggt frammejslad berättelse rent dramaturgiskt, skriven på lättillgänglig prosa. Fint om klass, maktbalans och familjeband. Saras son låg och sov på mig i typ en timme. Ni som har bebisar och barn är vana vid den känslan, men för mig, jag vet inte, jag blir helt geggig i kroppen. Det är så mysigt att man nästan får panik. Enda jag kunde tänka var jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig. En annan sak som jag har tänkt på med bebisar är att jag inte riktigt kan bonda med dem om vi inte har fysisk kontakt. Om jag ser dem på avstånd går känslan inte in i kroppen. En bebis i en vagn är en bebis i en vagn. Men en bebis i famnen är en person. Läs också:Bästa böckerna jag läste 2023
