Så blev det helg igen. Johanna och jag fällde ihop våra datorer vid femtiden och promenerade till nyöppnade Pet Sounds Bar i Slussen. Drack en öl och övade på nya fotominer. Helt omöjligt för mig att le med stängd mun, helt omöjligt för henne att le på bild med öppen mun (jag håller inte med 😠). Klara Tuva, Bea, Johan och Martin kom och gjorde oss sällskap. Efter ett par timmar tog vi hissen tio våningar upp till Klotet och beställde varsin McBärs. Dahir la en hjärtformad skiva på LP-spelaren och utanför det stora fönsterpartiet låg Stockholm och badade i mörker. På lördagen ringde Elias och sa att om vi var snabba kunde vi följa med honom ut på stan. Vi var inte snabba, faktum var att vi just hade vaknat, men han kom och spelade Fifa medan Johan och jag turades om att duscha. Vi åkte till det nyöppnade Stadshotellet på Medis där Emma och Dahir befann sig. De käkade lunch, jag var inte sugen på något särskilt förutom möjligtvis iskallt vatten eller en lemonad. Vi gick till Östgötakällaren och spelade kort efteråt. Jag förlorade varenda runda. Dahir drack en Guiness och Johan sa att de blivit svåra att få tag i sedan Kim Kardashian synts på bild med en sådan. Klockan fem hade vi bokat långbord på Tbilisis hörna, en Georgisk restaurang vid Gullmarsplan. Neonbelysning, röda sammetsstolar, blinkande spelmaskiner. Vi var sjutton personer som beställde in souvlaki och khachapouri – ett ostfyllt bröd – och stora bleka dumplings som hette khinkhali. Vi talade om hur det är att jobba som lärare efter masskjutningen, om Malins jobb som reporter och hur de kartlagt en pedofil i Umeå, vi pratade om huruvida man är långsint eller kortsint i konflikter. Om skillnaden på att ha "ett stort bekräftelsebehov" och att helt enkelt vilja känna sig sedd. Att den finaste frågan man kan få av en partner kanske är: har du grubblat på något särskilt på sistone? Sedan tog vi bussen över till Skanstull i mörkret. Intog Blecktornskällaren. Jag satt på flanken och såg ut över mina polare. Tänkte att jag levde inuti ett minne: det här kommer jag sakna sen, senare, när många av oss har barn. En lördag som bara pågår, bordsplacering som förändras naturligt så fort någon går på toa, nya samtal, ibland två och två, ibland i större konstellationer. Små utbrytargrupper som går ut och röker, klirrande gin och tonics med drinkpinnar av plast. Söndag. Lyckades sova till klockan elva efter att ha drömt att vi hade översvämning hemma. Vi åt mackor i sängen framför ett halvt avsnitt Antikrundan. Fördegen som jag satt natten innan hade inte börjat bubbla utan i stället skiktat sig. Varför? Vi städade lägenheten med öppna fönster, Della Monde ur högtalarna, Johan tog badrummet och köket och jag plockade och dammsög. Fin, mjuk stämning, så glad att vi är friska båda två, att vi har energi att prata, att vi söker oss till varandra igen. Drack en kaffe hos Elias, bläddrade i Mitt i och sen gick vi till Liljeholmen och handlade middag. Nu sitter jag i soffan och skriver det här medan Johan monterar en lasagne. Jag har en ny dator som känns vass mot mina handleder. Jag slinter lite på tangentbordet men vänjer mig väl snart. Trött efter helgen, men tillfreds.
