Fredag. Jag möter Yrsa på Babylon efter jobbet. Hon sitter vid ett av de höga borden och läser när jag kommer. Beställer in öl och skvimpar ut hälften, hon talar snabbt, jag också, det finns så mycket vi vill prata om. Vi går till Soldaten Svejk och skriver upp oss på väntelistan. Rödvitrutiga dukar, hög ljudvolym, grön kakelugn, gula väggar. Vi pratar om våra respektive skrivprojekt och figurerna som har växt fram i dem. Jag säger till henne att jag sitter på tåget nu. Jag förstår inte liknelsen, säger hon. Jo, men att jag faktiskt är i skrivandet, inte utanför. I många perioder har jag känt att jag har missat tåget, eller att det helt enkelt inte har dykt upp. Men nu sitter jag i kupén, nu rör sig tåget framåt. Det är en haltande liknelse, det hör jag, men det är så jag ser det framför mig. Jag beställer en schnitzel feldkurat katz med råstekt potatis. Skummet på den tjeckiska ölen ser ut som raklödder. Lördag. Går upp tidigt för att göra research i form av en telefonintervju. Efter 1,5 timme är jag enormt kissnödig och har sju sidor anteckningar i ett Worddokument. Trycker i mig ett par ostmackor och möter My på gymmet, hon ska visa mig maskinerna. Det finns tydligen fler rum på Sats än jag kände till, längst inne i mörkret står människor och frustar iförda stickade mössor och andra obegripliga plagg. My är oerhört stark och det imponerar på mig, jag vill också ha en sån där rumpa, men jag har svårt att tilltalas av allt fipplande och väntande och stora transformerliknande maskiner. Jag ogillar att de inte har något att göra med naturen.Kommer hem och gör mig i ordning länge, så länge att jag blir sen till Johan och Loves lunchklubb Pranzo. Den här gången är vi tjugo inbjudna, de bjuder på olika sallader till förrätt, bröllopssoppa till huvudrätt och tiramisu till efterätt. Långbord, vin i flaska och i karaff, levande ljus och ännu en rödvitrutig duk. Vi talar om kärlek och självkännedom, hög ljudvolym, skratt, någon visar en bild på sitt kön, har ni någonsin sett en så magnifik kuk som min?När vi har städat och larmat går några av oss till Nalen där Gina-Lee har klubb. Under det välvda taket kan man sitta och prata och dricka öl i sängar. Det finns pizza, det finns poesiläsningar och livemusik och var jag än vänder mig träffar jag någon jag känner, eller halvkänner, eller gärna skulle vilja känna. Hamnar i samtal med en vän från förr och när vi tittar oss omkring har lokalen tömts på folk och det är dags att gå hem.Söndag. Tar med mig täcket ut till soffan, läser Inringning och dricker kaffe. Måste då och då ta upp min dator för att skriva. Känner mig sentimental, som om jag genom lördagens olika möten fått syn på tiden, som om den materialiserats inför mig. Svindel. Smsar med Johanna, hon säger att man kan tänka på sentimentaliteten som karameller att suga på. Jag skriver att jag har sugit tillräckligt för idag och att det är dags att spotta ut karamellen nu. Ja ut med den! svarar hon.Promenerar över till Söder med en inslagen barnbok i väskan. Måste gå långsamt på grund av träningsvärken. Gästerna på Pias kalas består av släktingar och så jag, som fått en personlig inbjudan från födelsedagsbarnet själv. Det gör mig rörd och lite mallig. Har jag sagt att hon har ett tecken för mitt namn? Tecknet för blomma; en liten näve som slår ut framför munnen.Kommer hem och sätter en bröddeg. Vi äter pasta med frikadeller framför Hotell Romantik. Jag är bakfull och somnar i Johans famn men väcks av ett larm på min telefon, det är dags att vika degen igen. Tömmer diskmaskinen, fyller diskmaskinen, skrubbar en bunke, sprayar rengöringsmedel på spisen och torkar av plattorna. Tänk om jag lyckas med bröden den här gången? I så fall blir det soppa och mackor till middag i morgon.
