I lördags hade Maja födelsedagsfest. 25! Snart har jag känt de här personerna i ett decennium. Var börjar man med Maja. Vi lärde känna varandra i ettan på gymnasiet. Jag såg henne i skolkorridoren i zebratights och mussepiggtröja, spikrak lugg mot stora lockar. Jag tänkte att den där personen vill jag ha som vän. Och det blev hon. För att fira sin tjugofemte b-day bjöd hon in till fest i hennes föräldrars trädgård. Där har vi haft många fester som tonåringar. Ramlat rakt in i växthuset, gjort brännmärken på golvet (felåt), badat badkar och hånglat i alla rum. Den här gången firade vi tillsammans med hennes familj och släktingar också = så kul!! Vi var ett litet arbetslag som skrubbade potatis, hackade en miljard rädisor och blåste upp heliumballonger. Och mot kvällen kom gästerna. Rebecca och David hade skrivit en så fin låt till Majsan. Sara och Matilda. Mammatårar <3 MAJA. När gästerna kom fick alla en lapp som delade in alla i olika lag. Sedan fick vi olika påståenden, typ ”Maja gets away with murder”, ”Majas medverkan i Paradise Hotel”, ”Mitt första möte med Maja” och ”Maja som pensionär”. Detta skulle lagen gestalta i olika bilder, som sedan skickades till domaren. En sån fenomenal lek. Tror detta är Maja och David som pensionärer i sin trädgård <3 Vi byggde en liten myshörna i trädgården. Kajsa och Per var snabba med att placera sig där. KOMFORT är allt, det vet ni väl. John. Daniel med öl över hela tröjan. Toppen, killen! Rebecca och Angelica. David och en väldigt hot Alessandra. Jag dansade en liten tryckare med Alessandra och barnet, mage mot mage, det var en så fin och blödig liten stund. I augusti föds han! FINASTE JÄVLA PRESENTEN var den här sleven som Rebecca har snidat till Maja. Alltså jag skrek rakt ut när jag såg den. Kan liksom inte tänka mig något gulligare än att Rebecca har stått där och täljt och filat <3 En person jag vill krama på hela hela tiden. Johanna. <3 Sen satte vi på schlagermusik. Och det var ungefär det enda vi lyssnade på hela kvällen. Och så dansade vi. Och dansade. Och dansade. I sex timmar i streck. Vi buggade också! Massor. Har aprikosstora blåmärken över låren, för det var ju inte alltid helt stadigt. Matilda. Mirjam. Albin flossade som om han aldrig gjort annat!!! Vrf kan jag inte :( Bea och Eric. Så golliga visst. Maja. När hon skrattar kastas huvudet bakåt och hennes ögon formas till två smala springor. Någonstans mellan vickning och Aint no mountain high enough-dans så ställde jag mig upp på en stol och stod där med gråten i halsen och höll tal. Jag sa Maja, vår vänskap är inte svår. Den är tillåtande och varm. Och en massa andra saker. Att jag är så tacksam för att hon följt med mig till min psykolog när jag varit för skör för att orka gå dit själv (är inte det ett kvitto på vänskap så vet jag inte) att det varit en dröm att bo i samma hus osv osv. Med de här människorna vill jag gå genom livet. Fy satan vad jag är fylld av tacksamhet och ömhet över att de finns.
