Det var i söndags. Det var min storebror Frostes 34:e födelsedag! Och med en enkel tulipan, uppå bemärkelsedan, vi har den äran, vi har den äran, att gratulera! Vi uppvaktade honom med pannkakstårta och fyra-fem födelsedagssånger. Alla gillar tota. En syn som verkligen inte har tillhört det vanliga: mina storebröder en söndagsmorgon i januari. Froste har ju precis flyttat hem till Sverige efter 7 år i Kalifornien och Viggo bor i Lysekil. Blir lugn i kroppen av den här synen. Man umgås för lite med människor morgontid, tycker jag. Frolle, jag vill sova över snart igen. Framåt lunch traskade vi över till pappa. Han hade haft covid så vi fick hänga på behörigt avstånd utomhus. Men vi fick varsitt glas bubbel! Skål din gamla skojare! Fina. Slurk! Tack! Vilket passande födelsedagsväder för en som heter Froste va. Vi gick vidare, hem till mamma. Pappa och mamma skilde sig när jag var sju men har alltid varit måna om att bo nära varandra, för att inte krångla till det (mer) för oss. Och nu bor Froste och Dana också i samma krokar. Mkt skönt. Hämtade lite lunchmaterial hos hönsen. Och käkade kokt ägg och fil till ljudet av skrap skrap från en liten barnhand som drog runt i Duplolådan. Mamma preppade efterrätt. Skulle bli tiramisu. Sen gick jag, Froste, Viggo och Viggos åttaåring ner till havet. Eller fjärden, kanske man säger. Där på andra sidan ligger Lidingö. Vi skulle basta! Mamma gick med i bastuföreningen förra året. Det tackar vi för. Det här dygnet var det ju 40 sekundmeter i byarna i vissa delar av Sverige (orkan), och även hos oss blåste det rejält, dvs mycket bra bastuväder. Bastu är outhärdligt om man inte kan bada, tycker jag. Så bada gjorde vi. Förutom Viggos son, som hällde en flaska Vitamin Well över huvudet i brist på dusch. Om det blev klibbigt? Åt middag. Danas lasagne. Och tirra!Syskon hörni. Vilken bra uppfinning.
