Så. Mina kompisar och jag åkte till Fårö en vecka. Känt mig tacksam varje dag. Glad och rörd. Ibland lite dränerad som man blir av att umgås i grupp, men för det mesta: uppåt, fylld av värme. Jag har fotat ganska mycket, men jag tänkte att vi börjar med torsdagen. Och inte vilken torsdag som helst, utan Williams trettionde födelsedag. Klockan nio samlades vi hela högen, för att börja fixa och pynta. Plockade blommor i pjamas. Alice slog in paket. Johanna och Aksel monterade pannkakstårta. Dahir och Agnes hade stekt pankisar i timmar kvällen innan, medan vi andra tittade på fotboll i samma rum. Höjden av mys. Williams enda önskning: pannkakstårta med 30 pannkakor. Såja. Pettson och Findus-tårta. William bodde i ett annat hus (han säsongsjobbar på Fårö), så vi tågade dit. Viktigt att stämma gitarr och gäspa. Han fick en serenad utanför fönstret. Hurra hurra hurra hurra! Vi gick tillbaka till vår tomt. Där fick han syn på tårtan. – Jävlar vilken baddare. – Hur ska vi skära upp den? Som en kebab? Grädde, lemon curd, citronskal, blåbär som Johanna plockat i skogen en stund när hon behövde vara själv, hallonsylt, gotlänska jordgubbar, hallon, hej! Sedan stranden. Fotbollsturnering. Sola i svartvitt. 14.30 hade vi bord på Creperie Tati. Pannkakstema på den här dagen verkar det som! Höll på att dö av värmeslag men annars var det grejt. En med fisk tack! Ett snabbt dopp för att inte förgås i värmen. Sedan dusch och piff. Tjejorna bänkade sig på baksidan av huset, drog fram sminkväskorna, bubblet, högtalaren. Jag o My 🥺 Klara & Jag. Dahir och Johan cyklade och handlade inför middagen. Agnes! Pirrrrrr. Murre. Födelsedagsherrn. Alice. Johanna. Klara Tuva. Det blev korv! Det blev alla toppings! Och när jag, Aksel och Klara Tuva hade klämt tre var, började vi packa ihop filtar och ljusslingor och parasoll. Lite sådär i smyg. Vi cyklade ner till stranden och började rigga. Blev väl inte så pjåk! Nu kan gästerna komma. Nu hör vi dem! Väl bekommen, väl bekommen! Dyrbar last. Sam. Man får ganska ont i fötterna av att dansa i sand. Men skitsamma. Man ville bara dansa. Dansa. Dansa. Rickard. Måns. Johan. Alice, My, Sam älsklingarrr. Nu börjar det bli dags att runda av det här blogginlägget tror jag. Solen gick ner. Vi cyklade tillbaka till huset. Fram med rökmaskin och ljusslingor. Nåt litet fyllebråk om vem som skulle bestämma musiken såklart. Dans dans dans. Hade så kul, jag älskar de här människorna och allt de gör för att skapa STÄMNING. Ja kära nån. Puss. Läs också: Festguide – så fixar du en bra jävla fest
