I torsdags fyllde jag ju år. 24. Och det var en så jäkla fin dag. Det här inlägget kommer vara väldigt mycket Lycklig Bloggtjej™. För allt den här dagen var stora känslor. Uppåtkänslor. Förutom sent på kvällen, när vi skulle sova, då var det som om jag hade använt upp alla endorfiner i kroppen. Kände mig helt slut. Helt, helt slut. Men resten av dagen. Alltså <33333333 Det hela började hemma. Jag låg och läste under täcket medan Johan stökade i köket (orkade inte ens sova räv, min morgonpigghet har eskalerat på sistone). Sen smällde han upp dörren, kravlade fram till mig i sängen och frågade om jag ville att han skulle sjunga för honom. Det ville jag. Då sjöng han tyst, tyst intill mitt öra. Och så fick jag bananpannkakor och grapefrukt till frukost. Sen fick jag presenter. Ett skrivkit. En bok, en anteckningsbok och sedan detta ☝️. En hög med skisser på ett skrivhus. Paus. Han har alltså ritat ett hypotetiskt attefallshus till mig med arbetsrum med utsikt, sovalkov, kamin och ett litet kök. Tänk om vi skulle kunna uppföra det här någonstans i framtiden? Blir gråtig bara av tanken. Jag fick hålla presenterna långt från kroppen för att inte blöta ned dem med mina tårar. Var en sån crybaby. Johan <3 Vid elvatiden, efter att vi hade ätit frukost länge länge, mötte jag upp Yrsa. Och Johanna Och Gustav! De gav mig en solros. Och jag ser så glad ut att ögonen ska ploppa ut??? Överfylld av kärlek. Vi satt på uteserveringen och drack kaffe och käkade mackor. Fick fölsiskramar. Sen gick jag och Yrsa in för att arbejta. Vi håller på att planera vår skrivkurs. Så kul att jobba ihop <3. Fick en otroligt fin kompisring av henne present. Ska vi sa er någon gång. Hur fan kan folk vara så fina jag fattar inte. Klockan 13 hade hon bokat bord till oss här, på Indio Kitchen. Vi fick förstärkning av Maja! Vi som är vego åt sushi med cassavarot och Maja åt någon laxvariant. Och så drack vi varsitt glas vin och mmmm vad trevligt med vinlunch alltså. "Ska vi gå och ta en till öl" frågade de, och jag sa ”ja, jo, om ni insisterar.” Två jag e tokig i. En öl blev flera öl. Yrsa sa: ”Trodde du att vi skulle jobba mer idag, Flora? Jag visste redan vid lunch att vi var färdigjobbade”. Sen kutade jag till Slussenkajen men födelsedagsblommor som spjut framför mig. Där anslöt sig Johan och så tog vi Vaxholmsbåten ut till Nacka. Hit skulle vi. Till morsans och Calles oas. Johan gick runt och inspekterade med sina arkitektögon och mamma och Calle berättade om fasaden, att det är plywood, att tjäran bleks i solen. Uma låg och vaktade. Höstprakten va. Mamma hade lagat så god mat. Jag hade önskat mig höstiga rätter, och hon gjorde en förrätt med tomater från växthuset, kantarellrisotto till huvudrätt och blåbärspaj att avsluta med. Vaniljsåsen fick stå ute för att svalna. Första gången Johan var där också. Han fick svara på tusen frågor, som det ju blir. Asamysigt var det i alla fall. Vi avslutar inlägget där. Att så mycket kärlek kan rymmas i min kropp! Så tacksam för de här människorna. Varje dag.
