Promenerar medan jag skriver det här. Min ytterdörr slog just igen bakom nig. Manchestertyget i mina byxben slår mot varandra. Mina naglar är spruckna. Det blåser in genom knapparna på jackan. Är ganska orolig i kroppen. Alla jag träffar är ångestfyllda på något plan. Det är vad november gör med oss. Nu är jag vid Roselundsparken. Det rinner snor från min högra näsborre. I fredags satt jag på Il Caffé för att redigera bokmanuset. Fan vad det rinner från näsan. I alla fall: det gick skit. Prestationsångesten tryckte sig upp i halsen. När jag till sist bestämde mig för att skita i skrivandet så fylldes jag av lättnad blandat med en känsla av att ”jag ger upp för lätt”. Jag åkte hem till Agnes och William och drack bubbel och när William frågade hur skrivandet går så sa jag att jag helst pratar om något annat. Nu går jag förbi en lägenhet vars glasveranda är fylld av växter. Kanske odlar de weed där inne. Fan vad kallt det är om fingrarna. Hur som helst: det blev en rolig fredag. Såg Klara & Jag på Strand. Det är den första klubben jag sneakade mig in på. Dansade med sån iver att jag kissade på mig lite. Drack kanske lite för mycket. Satt på Klosters klockan 2 och klippte med ögonen. Oj, alla som passerar mig ser så irriterade ut på att jag tittar ner i telefonen. Men vad gör man inte när man glömt förprogrammera blogginlägg till helgen. Nu är jag på Götgatan. Borde titta upp från skärmen nu för att inte bli påkörd. Lördagen var att hänga med hela familjen ute i Nacka. Barnen klättrade över oss. På kvällen lekte vi maffia och sardinen i Johans kollektiv. Katarina Bangata. Passerar Bananas. Här var jag och Johan på vår första dejt. Han satte sig så nära mig att jag kunde känna hans knä under bordet. Någon åker förbi på en Voi. Nu måste jag avrunda. Är snart framme på Bar Agrikultur. Froste och Dana är där. Och Johan. Ha en fin söndag hörni. Mina fingrar är så kalla nu. Tack för att ni sällskapade med mig på väg till restaurangen. Helvete vad snorig jag är.
