Hotell Kungsträdgården: Ett stenkast från den lilla isrinken där det spelas julmusik och turisterna åker runt, runt med böjda knän och tumvantarna i luften. Jag stampar av mig snön i entrén och hänger av mig fårskinnskappan i lobbyn. Detta är mitt Horse & Hound-moment: jag har fått chansen att fråga Ingvild H Rishøi, den norska författaren som ofta jämförs med Astrid Lindgren, om hennes skrivande. En timmes möte på hennes hotell innan hon ska iväg på ett författarsamtal. Ingvild H Rishøi har skrivit ett flertal böcker, men de som finns översatta till svenska är Vinternoveller, Stargate: en julberättelse och Historien om Fru Berg. Julen 2025 blir Stargate långfilm! Inspelningarna börjar nu i februari. Jag ber Ingvild berätta om hur hennes skrivprocess ser ut – om det finns en generell sådan. Det gör det, säger hon och plockar upp olika saker ur sin tygväska.Ett mycket litet grönt anteckningsblock och en pennaEn karta över StockholmEn utskriven tågbiljettEn Nokiatelefon av äldre modellFlera anteckningsböckerEtt större kollegieblock med inklistrade papperEn liten gosedjursigelkott Någon slags klump av leraDen första idén dyker för det mesta upp när hon är långt från datorn. Ofta på gymmet. Det börjar nästan alltid med en jagberättare. En röst.– Ibland frågar folk mig varför jag skriver som barn, men det är inget som jag bestämmer. Folk hoppas kanske att jag ska svara "för att barn inte har en röst i samhället", men det är inte därför. Rösten jag hör i början är densamma under hela skrivprocessen, från första idé till färdig berättelse. Allt annat skriver jag om tusen gånger.Hon samlar idéer och röster i sitt lilla gröna anteckningsblock. Bara ett fåtal av dessa jobbar hon vidare med. Ofta slängs den initiala idén, men den har tjänat sitt syfte som ett startskott. Sedan börjar hon skriva fram berättelsen på pc:n. Det viktigaste, menar hon, är att försöka hålla tanken på läsare och redaktör långt borta och att skriva utan att redigera. – Det ska vara dåligt i början. Målet är att göra ett första dåligt utkast och sedan jobba vidare med det. Jag och en författarkompis hade ett tag ett motto som löd: Don't look back. Vi skulle inte redigera texten, utan bara skriva på. Novellen om pappan som ska köpa en kudde till sitt barn (på norska heter kudde gulligt nog pute) uppstod när Ingvild själv blev bombarderad med tekniska frågor av en kuddförsäljare.– Då började jag tänka: Hur hade det varit om jag var här som en man som precis kommit ut ur fängelset? Om jag verkligen behövde en kudde till mitt barn? Om jag hade alkoholproblem? När hon har tillräckligt mycket material, printar hon ut det och lägger sidorna på golvet. Sedan kryper hon runt på dem och väljer ut de delar som är tillräckligt bra, som är precisa och har ett känslomässigt tryck. Därefter klistrar hon in de utvalda delarna i en ny, mer strukturerad ordning i det större kollegieblocket.– Att bygga dramaturgi gillar jag inte så mycket, det är därför jag läser skrivhandböcker om det. Jag vill inte att hantverket ska synas, men om man läser novellen Vi kan inte hjälpa alla, om den fattiga unga mamman som ska köpa trosor till sin dotter, så kan man verkligen se att the plot thickens. Det ena problemet blir större än det andra. Men jag gillar lekprocessen, i början, när allt är helt fritt. Och så gillar jag redigeringsprocessen när jag stramar åt texten.Är du någonsin rädd för att skala av texten för mycket? – Jag brukar tänka: when in doubt, leave it out. Det är så skönt att stryka!Det känns lite som att städa.– Ja, och jag älskar att städa! Jag är lite av ett kontrollfreak. Hur lyckas du hålla tanken på läsaren och omvärlden långt borta när du skriver?– Mycket tack vare den där. Hon pekar på Nokian. – Har jag en smartphone kan jag googla mig själv, och recensioner, och uppdatera mailen. Med en smartphone fungerar inte hjärnan helt. Förr skrattade jag åt folk som sa att teknologin tar oss, men det är verkligen så. Storkapitalen styr våra tankar, så om man vill skriva fritt måste man klara att lägga bort telefonen. Det är inte lätt, för den är gjord för att ta vår uppmärksamhet och stimulera oss så fort något blir lite svårt eller man inte vet hur man ska komma vidare. Men skrivandet kräver långsamma tankar. – Och så har jag något som heter Cold Turkey som stänger ner alla funktioner på datorn, förutom Spotify och Word.Det är också därför hon har karta och utskrivna tågbiljetter i väskan, förstår jag. Igelkotten förvarar hon i fickan när hon gör författarframträdanden. Hon kan krama om den och komma ihåg att det här, att stå på en scen och prata om sitt skrivande, inte är allt. Och den lilla lerklumpen?– Det är ett tumavtryck från min dotter, så att jag kan känna hennes närvaro när jag är på resande fot.Du säger att du leker när du skriver. Men tycker du alltid att det är kul?Gapskratt.– Nei, absolutt ikke! Nej, nej, nej, och det är viktigt att få sagt. Nästan hela tiden känns det som att det går dåligt. Men det betyder inte att det är sant. Läs också:De bästa böckerna jag läste 2022.
