Idag idag idag. Släpps våra skissböcker via vår nyöppnade webbshop: nyck.shop. Sara och jag har jobbat ihop många gånger, men då genom att jag (eller mitt förlag) har anlitat henne som grafisk formgivare. Hon har exempelvis formgivit mina böcker, skrivkurshemsidan och den här bloggheadern. Men vi har längtat efter att göra något mer ihop, något som känns lika mycket Sara som Flora. Vi funderade. Vad är det vi har gemensamt? Pennan. Ja, vi skissar båda två. Hon i bildform och jag i textform. Någon av oss föreslog att vi skulle göra skissböcker. Ja, sa den andra. Så gör vi. Precis så enkelt var det. Det hela var bestämt. Så vi tog en lov på stan och klämde på antecknings- och skissböcker. Jämförde papperskvalitet och kände in. Den ska kännas rätt. Men vad betyder det egentligen, rent konkret? Vi skrev en lista. Den ska kunna ligga platt. Runda kanter. Pappret ska vara lent utan att vara blank och kännas lyxigt. Skissytan måste vara generös, det ska inte kännas trångt. En storlek som är lätt att bära med sig. Vi bestämde oss för att göra två varianter: en med blanka sidor och en med linjerade. Sara började skissa på en bok med öppen trådbunden rygg. Hon la till ett klot för att göra boken citat: stiligare. Hon hade några olika färgalternativ men vi landade i en klarblå, en riktigt mmmmustig vinröd och en pigg orangeröd. Därtill en sorbetgul färg att använda i kommunikationen. Helvete vad fint ihop, tyckte vi. Tycker vi. Hon beställde hem pappersprover för omslag och inlaga. 120g kände vi var en skön vikt på pappret. Cremefärgade skulle de vara, inte vita. Hon skrev ut papper med olika radavstånd och så fick jag provskriva. Jag hittade ett avstånd som kändes skönt, mjukt, välkomnande. Det kändes som en sån sjuk lyx? Att få bestämma radavståndet i min anteckningsbok helt själv. Jag, på mitt håll, började spåna på ett namn. Det tog inte en lång stund innan jag presenterade det för Sara. Nyck betyder ungefär "plötslig ingivelse". Jag högläste ur mitt dokument: Ha dina skissböcker nära till hands. Fyll dem med dina plötsliga idéer och infall – dina nycker – och se hur något nytt tar form. Sara sa: Det kör vi på. En halv sekund senare hade hon skissat en logga. Allt, precis allt, har gått fort i den här processen. Det är kanske så när något är ett rent lustprojekt? Jag får ofta påminna oss om: en sak i taget. Men samtidigt har arbetet med NYCK inneburit en stark känsla av trygghet. Sara håller alltid tider, hon har så bra koll på så mycket. Hon kan printa fraktsedlar och bygga hemsidor och kontakta tryckerier. Gulp, sånt som är bortom mitt förstånd. Det får mig att vilja jobba snabbt jag också. Inte slarva med några punkter på att göra-listan. Vi har alltså skapat böcker som vi själva vill använda. Som får rumla runt i väskan och ligga redo och uppslagna på skrivbordet. De är enkla till sitt uttryck för att det är så vi vill ha dem. Anspråkslösa, ofarliga, inbjudande. Och vackra, tycker vi. Vi har valt att kalla även den linjerade boken för skissbok, trots att man kanske oftast säger anteckningsbok. Min förhoppning är nämligen att de som skriver i de här böckerna ska se på sina texter som ofärdiga skisser och alltså inte bedöma de för hårt i sin ursprungsform. Inte tänka: det som står är det som blir. Bort med "skriva fint i dagboken". Bort med det! Vi tror helt enkelt på skissen, oavsett om du använder böckerna för att skriva, illustrera eller strukturera. Låt ord och bild springa över sidorna. Testa en sak, testa en annan. Samla dina idéer och undersök dem. Redigera kan du göra senare. En fotografering ville vi göra också. Vi spånade på idéer i våras. Kan man luta sig mot varandra som korthus? Balansera böckerna på huvudet? Vi började prata om kläder och Sara sa: men hur tycker du att jag ska göra med magen på bilderna? Jag stirrade på henne. Kände hur kroppen började skaka. NÄE? NÄE? Hon nickade med ett så jävla brett flin och jag kastade mig i hennes knä och grät på hennes byxor. Några månader senare putar magen ganska tydligt. Till fotograferingen körde vi på oversizeskjortor och Saras nya preggobyxor som hon köpt second hand. Allt i böckernas färgskala. Till och med naglarna. Bilderna har otroliga Amanda Gylling tagit med sin analoga mellanformatskamera. Vi kunde inte vara nöjdare med dem. När böckerna står lutade mot varandra i bokhyllan så tänker jag att det är Sara och jag som står där och hänger på varandra. Men i nästa tanke är jag ju hos er. Ni som kanske kommer köpa. Kanske är ni två polare som delar på ett set? Nu är butiken öppen. Vi har ett litet lager här som vi hoppas kunna sälja. Kanske tjäna igen timmarna som vi lagt ner i projektet. Man köper dem online, ett par för 380 kr, och så väljer man själv om man vill hämta upp dem på vårt kontor (på måndag den 6 september 17-19) eller få dem hemskickade. Om ni har några frågor så besvarar vi dem här i kommentarsfältet. Hoppas ni ska tycka om dem lika mycket som vi. Till butiken ↝
