Nu har jag äntligen äntligen scannat in bilderna från Yrsas bokrelease! Ni vet, hon släppte sin debutroman Friläge i mars. Är så otroligt impad av den människan. Boken har fått så fina recensioner också. Bästa bästa Yrsen. Tillbaka till releasefestdagen. Först var vi hemma hos Yrsa och Gustav. Vi delade på en liten flaska bubbel och jag och Gustav var smakråd åt Yrs när hon provade kläder, la luggen rätt och försökte hålla nerverna i schack. Jag upplevde vår symbios så tydligt den dagen, blev så nervöspirrig själv. Sen åkte vi till Brooklyn bar! Och gästerna började välla in. Andrea var där, med sin aldrig sinande pepp. Det var så mäktigt att höra Yrsa läsa på scen, prata med sin förläggare om tematiken och sen få dansa till Mona och Mastiff med gamla och nya vänner. Till höger: Yrsa fick en backspegel av Hanna-Linnea i releasepresent! Så jävla bra. Boken utspelar sig delvis i en bil, och hon som kör bilen, Anna, förföljs av sitt förflutna. Ett hundratal personer var på plats för att fira. Här är Andrea, Emma, Alexandra, Nicole, Yrsa, Louise, Chrissy och Sara. Samma personer som vrålade Friläge chalalalala Friläge chalalalalala!! Lelle skrivcirkeln! Jag, Yrs, Bim och Zara. Ett blomsterhav. Sen gick vi vidare till Tjoget. Fyllde upp ett hörn med kartonger fyllda till bredden med blombuketter. Och Yrsa hade en ballong fastknuten i håret <3 Jag vill skriva om Friläge. Jag upplever att jag känner Anna och Linda, huvudkaraktärerna, så himla väl. Vi har pratat så mycket om dem. Jag satt intill Yrsa när hon skrev de första sidorna, det var i augusti 2016, och det har varit så spännande att följa henne de här åren. Vi har rest iväg på skrivresor, hon har suttit framför datorn och skrivit, vaggat till tonerna av Leonard Cohen, och vi har tagit promenader, jag har ställt frågor som: Hur beter sig Anna i ett socialt sammanhang? Och Linda då? Boken handlar om Anna och Linda som växer upp på samma gård. De är båda ensambarn, till ensamstående föräldrar, och växer därför upp i en nästan syskonlik relation. Där makten hela tiden skiftar mellan den ena och den andra, i barndomen och upp i tonåren. De räds inte att vara elaka mot varandra, för de kan ju ta varandra för givna. Länge är de barn utan skuld. Tills de inte är det längre. Något händer och Anna och Linda splittras. I bokens tredje del sitter Anna i en bil, trycker plattan i mattan, och kör utan mål längs Sveriges vägar. Jag tycker så otroligt mycket om den här boken. Har läst den i många versioner. Varje gång får jag en klump i halsen av läsningen. Det är inte bara något jag skriver, det är sant. Den ligger där och trycker i halsen. Det är något med Yrsas språk, de släpper in läsaren precis så mycket att man känner sig förtrolig med berättarrösten, samtidigt som att Anna och Linda bär på hemligheter som vi får gissa oss till. Alla personer som figurerar i den här boken är så egensinniga och knäppa och tack vare deras osympatiska drag så blir de också så älskvärda. De vill bli sedda, älskade, förstådda och förlåtna. Ja. På många sätt tänker jag att boken handlar om förlåtelse. Boken har ett otroligt driv, på samma gång som man vill stanna upp på sidorna, läsa meningarna om och om igen. Även platserna fastnar i mig. Flickornas sovrum som ligger vägg i vägg, vilket gör att Anna kan höra Linda knulla. Piratnästet Outer banks. Dragon gate där Anna hetsäter svullna mandarinklyftor och sushi till frukost. Och så bilen. Bilen – ett färdmedel, ett flyktmedel, men också en så utsatt plats. Det här är en berättelse som stannar kvar i en långt efter att boken är utläst. Fylld av kärlek och sorg.
