De här fyra böckerna har förgyllt januari månad. Ska skriva lite om dem tänkte jag. Halva malmö består av killar som dumpat mig av Amanda RomareKort om boken:Huvudpersonen har blivit dumpad. Igen. Men nu har hon bestämt sig: hon ska slingra sig friskt i dejtinglivets lianer, i ett år. Halva malmö består av killar som dumpat mig är en dagboksroman som utspelar sig i Malmö. Amanda Romare skriver skamlöst, skitroligt och sårbart om sin huvudpersons dejtingbravader – där killarna, den ena värre än den andra, beter sig som as och där huvudpersonen ändå hela tiden vänder sig ut och in för att bli omtyckt. It-boken vintern 2021.Hittade boken hos: Fick den hemskickad med en hälsning från självaste Amanda Romare.Språk: Dagboksform. Vardagligt, snackigt (många korrfel i boken också vilket kaanske är medvetet?), rappt och roligt.Läsupplevelse: Hade så roligt när jag läste den här boken. Låg och kluckade i soffan. Den är aningens stillastående i mitten men tar sig igen mot slutet.Citat:Var med om en superkonstig sak ute på gatan nyss när farmor hade skickat ut mig till kondiset. En råtta kom gåendes på trottoaren rakt mot mig, och oväntat fick vi en sån där ska du eller jag gå till höger? Så båda stod och ryckte åt endera hållet, så som man brukar göra när man möter en fotgängare, tills råttan till slut tog initiativet och lugnt vandrade åt vänster bredvid mig, och jag tog den högra flanken.Jag rekommenderar boken till: Vissa jag har pratat med säger att boken är jätterolig. Andra (främst singlar) säger att den gav dem jättemycket ångest. Jag tror att man måste vara beredd på båda, lite beroende på vilken sits man befinner sig i själv. Jag tänker på den som en Bridget Jones som utspelar sig i Malmö = jätteskoj, men med ett mörker. Trion av Johanna HedmanKort om boken:Thora, August och Hugo är tjugo-någonting och bor i Stockholm. Thora kommer från en av Sveriges mest prominenta familjer och Hugo är inneboende i deras stora våning. August pluggar reklam men vill bli konstnär. Tillsammans bildar de en oväntad trio, där maktbalansen hela tiden skiftar. Trion får mig att tänka på filmen The Dreamers (2003). Den är fylld av längtan och ett konstant estetiserande och romantiserande av Stockholm som är typiskt för många i min ålder.Hittade boken hos:Minns att jag hittade den på Norstedts hemsida långt innan den hade kommit ut. Blev nyfiken efter att ha sett omslaget och läst baksidestexten, men också för att den såldes till så många länder innan den hade kommit ut i Sverige. Språk: Är imponerad av Hedmans mogna ton (hon är ju debutant och född -93). Den känns på många sätt tidlös! Ett hejdundrande vokabulär också. Texten hade nog mått bra av att bantas på liknelser och metaforer. En annan grej. Perspektivet skiftar mellan Hugo och Thora, men deras röster lät precis likadana (åtminstone i ljudboksform). Samma ordval, samma metaforer, samma språk, vilket gjorde mig lite perplex. Läsupplevelse:Jag flöt med i berättelsen, vilket var en härlig känsla, men jag kunde sakna ordentlig NÄRHET i scenerna. Den återberättade tonen gjorde att penseldragen ibland blev lite väl breda. Jag lyssnade på boken (inläst av Ella Schartner) och det ångrar jag lite. Känns lite orättvist, för jag tror att min egen "inre röst" och tempo hade förhöjt upplevelsen och gjort att jag knöt an hårdare till karaktärerna. Tror inte ni?Citat:Under våren fick August ett förstahandskontrakt till en lägenhet på Craafords väg, nära Sabbatsbergs sjukhus [...] Det var en sliten och trång lägenhet men den låg högt upp och hade utsikt över Stockholm. När fönstren stod öppna var det som om vattnet och träden och gatorna och husen och människorna kom närmre, som om staden ville klättra upp över fönsterblecket med allt sitt ljus och ljud. (Jag har ju bott där så det kändes fint att läsa om!)Jag rekommenderar boken till: Den som tyckte om Samlade verk av Lydia Sandgren! Världens värsta människa av Eskil Vogt och Joachim TrierKort om boken: Det här är alltså filmmanuset till Eskil Vogts och Joachim Triers kritikerrosade film Världens värsta människa, som följer norska Julie – en snart trettioårig kvinna som försöker hitta en riktning i livet. Hennes kille Aksel vill att de ska skapa familj, men Julie vill inte – än. Men hon vet inte heller vad hon väntar på. En kväll träffar hon Eivind på en fest och han blir symbolen för Ett Annat Liv. Världens värsta människa är en berättelse om kärlek och vuxenblivande. Manuset är översatt från norska (av Niklas Darke) och boken innehåller även ett förord och en intervju.Hittade boken hos:När jag snurrade runt på Adlibris efter Fleabag-manuset. Språk: Det är så kul att läsa filmmanus! Alla borde testa. Jag upplever dialogen som avslappnad och vardagligt trovärdig, men med existensiella teman. Den är både rolig och gripande.Läsupplevelse: 5 av 5. Grinade lika mycket till manuset som jag gjorde till filmen (vilket för min del är ett toppenbetyg). Härligt att man kan klämma det på en kväll också, och att manusformen öppnar upp för så många egna, inre bilder. Kul också att se vilka scener som flyttades runt och klipptes bort. Citat:JULIE: Nej. Eller ... jag älskar dig, men jag älskar dig inte. BERÄTTARRÖST (v.o.): Julie kände att i den repliken, i hennes sätt att säga den, i hur hon la betoningarna, lyckades hon sammanfatta det omöjliga i hela situationen.Jag rekommenderar boken till: Den som älskade filmen. Och den som är intresserad av att skriva dramatik/film och vill inspireras. Det tredje ljuset & Små ting som dessa av Claire KeeganKort om boken: Två noveller mellan två pärmar, av en irländsk författare (i översättning av Marianne Tufvesson). Den första, Det tredje ljuset, skildrar en flicka som skickas till fosterföräldrar. För första gången i sitt liv, förstår man, får hon uppleva välvilja och kärlek. Små ting som dessa skildrar en föräldralös man, Bill Furlong, som vill göra gott. Två berättelser om barns utsatthet och vuxnas grymhet och/eller godhet.Hittade boken hos: Fick den hemskickad av den svenska förläggaren med orden "jag tror att du kommer tycka om den här" (hon hade rätt). Och mamma har pratat så så så gott om den.Språk: Den första novellen är skriven utifrån flickans perspektiv. Det är otroligt välgestaltat – som vuxen läsare förstår man sådant som barnet inte begriper. Båda novellerna är fyllda av detaljer som hör till den irländska landsbygden och småstaden till. Man är DÄR. Läsupplevelse: Jag kunde knappt prata om den här boken med Julia utan att bli tårögd. Den är underbar – i synnerhet den första novellen.Citat:När månen tittar fram igen släcker han lyktan och i månskenet kan vi enkelt hitta och följa stigen som vi tog nedför sanddynerna. När vi är uppe på höjden vill han inte att jag tar på mig skorna utan gör det åt mig. Sedan tar han på sina egna och knyter skosnörena. Vi står där en stund, för att vila oss lite och blicka ut över vattnet igen. "Titta, det är tre ljus därute nu, där det bara var två förut." Jag tittar ut över havet. Där ute blinkar de två ljusen som förut, men nu jämte ett annat, stadigt ljus, som också strålar där. "Kan du se det?" säger han. "Jag ser", säger jag. "Där är det." Och det är då han lägger armarna om mig och sluter mig i sin famn som om jag var hans. Jag rekommenderar boken till: Godnatt Mr Tom-fans. Minns du den? Och till dig som vill läsa en tunn liten bok som värmer kroppen.Vad har du läst på sistone? Låt höra!Läs också: De bästa böckerna jag läste 2021
