Hej och välkomna till bokbloggen. Här är de böcker jag läste och lyssnade på i maj. Och vi som nästan är igenom juni! Uschäkta uschäkta. Splendor av Stefan Lindberg Förra månaden läste bokklubben Splendor av Stefan Lindberg. Boken handlar om en författare med samma namn som möter Splendor, en man som varit en del av sekten Paradiset. Splendor menar att, med rätt teknik och preparat, kan en själ smälta samman med andra själar. Och han vill att Stefan ska skriva om det. Jag drogs in i berättelsen så jäkla hårt. Följde huvudkaraktären Stefans rörelser runt Stockholm, in på barerna, jag var där med honom, och ville fortsätta vara det. Det var något magnetiskt med texten. Jag tänkte både på Paul Austers New York-trilogi och Johannes Anyurus De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Den var både spännande och rolig. Tills jag inte förstod hur saker hängde ihop (detta var i slutet). Då blev jag sur. Varför stänger du mig ute nu? Vet ni ... ingen av oss fem fick ihop intrigen. Vi brukar alltid kunna plussa ihop ett och ett tillsammans, det är ju det som är en av fördelarna med att ha bokklubb, men den här gången gick det inte. Vi talade såklart om boken från många håll – men jag hakar upp mig på det här med handlingen. Om fem läsvana personer inte får ihop det, då är det väl något fel? Det enda jag kommit fram till är att det måste vara meningen. Att svaret ska vara höljt i dunkel, just för att det inte finns ett svar?? Det ska vara ett mysterium, det ska vara psykedeliskt. Närmast psykotiskt. Men ... det är inte satisfying. Synd på en i övrigt väldigt medryckande och välskriven roman. Om någon motsätter sig – plz skicka ett dm på min instagram @florawis! Så spoilar vi inte i kommentarsfältet. Kapten Nemos bibliotek av P.O. Enquist I slutet av april dog P.O. Enquist. En stor sorg. Jag läste Nedstörtad ängel för ett par år sedan, det var en bok som ingen annan, som grep tag i det innersta. Nu ville jag läsa något annat av samma författare. På radio talade man om Kapten Nemos bibliotek som ett av hans stora verk, men med brasklappen "förordet är förvirrande, men håll ut". Jag lyssnade på boken och det var underbart, för P.O. Enquist läser in den själv. Den handlar i stora drag om två barn i Västerbotten som blir förbytta på BB och hamnar i "fel" familj. Efter ett antal år tvingas de byta tillbaka. En tragisk men oerhört öm berättelse om vänskap, död och tro. Tänker ofta på Eeva-Lisa, Alfhild och döpojken <3. Sällan har jag mött så säregna karaktärer. Boken bygger på Bureåfallet (obs spoilers via länk) och tydligen var Enquists kusin ett av barnen som förväxlades. Lägg den här boken på er sommarläslista! Pappan och havet av Tove Jansson Jag och farmor läste denna ihop i maj. Muminpappan vill känna sig behövd. Vara till nytta. Vara familjefar. Så till den grad att han tar hela familjen med sig till en ö i havet. Där ska de bo i en fyr. Där ska han skydda dem (trots att de redan var skyddade hemma i muminhuset ...). Tove Janssons egen pappa var mycket deprimerad efter kriget och kände att han levde när han var mitt i en storm. Därför hände det att han drog med hela familjen ut i båten när det blåste och regnade. Jag ser liknande drag hos muminpappan. Muminmamman sätter aldrig ner foten, hon bjuder till för sina barn och sin man. Det är hopplöst på ön, så fort de bygger något så kommer havet och blåsten och drar med sig det. Pappan arbetar på sin avhandling, om att förstå havet, men han har svårt att få klarhet i sina tankar. Hans uppdrag är det viktigaste. Och barnen drar sig undan, hittar nya vänner och ovänner, skapar sina egna rum på ön. På många sätt skildrar boken vilken familj som helst. Jag tänker också på koloniala, hur muminfamiljen belägrar ön, gör den till sin. Jag tycker mig se en viss problematisering av detta (ön gör motstånd, ön och havet måste acceptera dem). Visserligen står fyren tom, och har gjort sedan länge, men det bor en annan filur på ön. En fiskare. Kanske kan de bli vänner ... Jag älskar Tove Janssons böcker för närheten till naturen, få författare kan besjäla naturen som hon. Också det mellanmänskliga, trollen (och Lilla My) har så tydliga personligheter. Morran, den missförstådda –kanske Mumintrollets egen ångest som han måste komma till bukt med. Det är en fröjd att läsa Tove. Och det var en väldigt mysig bok att läsa ihop med farmor. Har du läst någon av böckerna ovan och vad tyckte du i så fall om dem? Och har du läst något på sistone som du vill tipsa om? Läs också: Böcker jag läste i april Böcker jag läste i mars Böcker jag läste i januari och februari
