Hallåja. Klart jag ska blogga om böckerna jag läste i juni-juli. Har du läst någon av dessa? Vad tyckte du? Samlade verk av Lydia Sandgren ♦♦♦♦◊ I Samlade verk lär vi känna Martin, en medelålders förläggare med spruckna författardrömmar, och hans vuxna dotter Rakel. Genom tillbakablickar får vi följa Martins ungdomsår i Göteborg på 80-talet, vänskapen med konstnären Gustav och kärleken till den högintelligenta Cecilia. När de tre är tillsammans är världen hel, underlaget stadigt. Men när det kommer in barn i bilden, eller andra saker som utmanar trion, kantrar tillvaron. I berättelsen nu har Cecilia lämnat familjen (ingen vet var hon är) och Martin, Rakel och lillebror Elis försöker hantera vardagen. Samlade verk var bokklubbsbok i juni. Flera i gänget tyckte att det var den bästa boken länge, men själv är jag fortfarande inte helt övertygad (jag gav boken 3,5 av 5 i betyg). Jag är helt fascinerad av att Lydia Sandgren debuterar med en så gedigen, episk roman. De sista tvåhundra sidorna bara rasslade till. Jag tänkte på både Ett litet liv och Vad jag älskade när jag läste boken, den var alltså både gripande och spännande, och jag tyckte verkligen om mysteriet kring Cecilia – att det enda vi vet om henne är berättat ur andra personers perspektiv. Jag hade däremot svårt för greppet med Svensk bokhandel-intervjun, även om den gjorde att Martins kulturmanspersonlighet framträdde tydligare. Upplevde också lite antiklimax i slutet? Det gjorde inte de andra i bokklubben dock, så jag kanske bara är grinig. En sak till. Jag har lite svårt för när författare ska flexa sina bildningsmuskler. Kolla på mig och allt jag kan! MEN, till Sandgrens försvar, så är ju hennes karaktärer väldigt fixerade vid bildning, de är intellektuella och vill gärna framställa sig själva som sådana också. Hur som haver: läsvärd bok. Sen for jag hem av Karin Smirnoff ♦♦♦♦◊ Den sista boken i trilogin om janakippo (här har jag skrivit om den första boken, som golvade mig totales). Ibland känns de här böckerna lite överlastade när det kommer till mord, dolda släktband och dramatik, som om Smirnoff inte litar på att läsare också kan finna det spännande med mindre konflikter. Men med det sagt så hade jag en otroligt bra läsupplevelse. Jag uppskattade också att stora delar av den här boken utspelar sig i Bohuslän och Stockholm (där vi får lära känna huvudkaraktären som ung), det gjorde att boken inte bara innefattade sig i raden som den tredje och sista delen i serien, utan också var asbra i sig själv. Jag kommer veeeerkligen sakna janakippo, hennes språk, hennes blick, hennes värld. Det här är böcker som jag kommer minnas under hela mitt liv. Är övertygad om det. Tuktans ljuva år av Fleur Jaeggy ♦♦♦◊◊ "När jag var fjorton år var jag elev på en internatskola i Appenzell." Så börjar Tuktans ljuva år. Berättarjaget bor alltså på ett Schweiziskt internat och präglas därefter. Det är 1950-tal och hon är upptagen av att vinna skolkamraten Frederiques kärlek. Det går inte att tala om någon vidare handling i den här boken, i stället är det språket och det underliggande hotet som står i centrum. Berättarjagets instängdhet, en sexuell underton, döden. "Bilden av dig själv som gammal gömmer du på redan som ung, och utmattningen ligger dold i munterheten, som hos en nyfödd där man tycker sig urskilja dragen hos en gammal släkting som just har dött." I efterhand minns jag inte mycket av boken, men att läsa de hundra sidorna var underbart. Tänk att kunna skriva som Jaeggy. Nu vill jag läsa Proleterka. Sidenote: Nilsson förlag borde verkligen använda bild på framsidan som inte är pixlig vid nästa upplaga. Det ser så billigt ut, vilket inte gör boken (eller priset på boken) rättvisa. Den brutna kvinnan av Simone de Beauvoir ♦♦♦◊◊ En dagboksroman som följer Monique, en medelålders gift societetskvinna som börjar ana att hennes man är otrogen. Hon bestämmer sig för att härda ut, för snart kommer maken lämna sin nya flamma och förstå vem det är han egentligen älskar. Och det är just detta, uthärdandet, hur hon ständigt kompromissar med sig själv, beroendesituationen, som bryter ner henne bit för bit. Simone de Beauvoir har själv sagt om boken att hon "redovisar bara sanningen om vad som händer kvinnor i vårt samhälle". Det är en bok om svartsjuka och om vad otrohet gör med en relation. Rättfram och enkel i sitt språk, ingen litterär sensation men en läsvärd berättelse. Framförallt roligt att ha läst något skönlitterärt av Beauvoir, tycker jag! Halv elva en sommarkväll av Marguerite Duras ♦♦♦♦♦ Ett franskt par, Maria och Pierre, är på resa genom Spanien med dottern Judith och vännen Claire. Boken utspelar sig under ett dygn, då resesällskapet tar skydd från ett oväder på ett hotell. I just denna by har det nyss skett ett brutalt otrohetsmord och mördaren, Rodrigo Paestra, är på fri fot. Maria känner sig besläktad med honom och anar var han befinner sig. Det här är den bästa boken jag läst i år. Jag är vansinnigt förtjust i den här typen av enkla intriger, romaner som angränsar till att vara filmmanus. Och ingen kan skriva så hotfullt och samtidigt så sensuellt som Duras. Läs för bövelen. Homegoing (Vända hem) av Yaa Gyasi ♦♦♦♦◊ Två systrar föds i Ghana på 1700-talet, men har två olika livsöden: en gifter sig med en engelsk guvernör (som arbetar med slavhandel) och en blir själv såld som slav till Amerika. Man får följa deras respektive släktband till nutid, generation efter generation. Från sjuttonhundratalets Ghana till nutidens Harlem. Då varje kapitel följer en ny person kan man nästan läsa dem som noveller. Jag lärde mig mycket av att läsa den här boken. Om guldkusten, om slavhandeln, om jim crow-lagarna och dess konsekvenser. Jag tänker fortfarande på H. Dagen då inbördeskriget slutade (1880) lämnade han det plantage i Alabama där han varit slav. Äntligen en fri man. Kort därefter blir han gripen efter att ha "stirrat på en vit kvinna". Han tvingas ner i gruvorna för att skyffla kol tillsammans med andra "kriminella". Detta är alltså EFTER att slaveriet blivit avskaffat. Men nu är han slav för staten. I nio år skyfflar han kol för att han då, supposedly, har stirrat på en vit kvinna. "The convicts working the mines were almost all like him. Black, once slave, once free, now slave again. Timothy, a man on H’s chain link, had been arrested outside the house he had built after the war. A dog had been howling in a nearby field the whole night long, and Timothy had stepped out to tell the dog to hush up. The next morning the police had arrested him for causing a disturbance. There was also Solomon, a convict who had been arrested for stealing a nickel. His sentence was twenty years." Fyyyy fan. Om jag ska komma med någon kritik är det att slutet var lite väl klyschigt (men jag grinade, ja), och att boken ibland saknar lite tempo eftersom varje kapitel följer en ny människa. Samtidigt är det väldigt mäktigt att läsa hur ett livsöde sammankopplas med nästa, generation efter generation. Hur en människas val (eller snarare: oförmåga att välja) påverkar nästa person i ledet. Jag tycker att alla ska läsa den här boken. Läs också: Böcker jag läste i maj Böcker jag läste i april Böcker jag läste i mars Böcker jag läste i januari och februari
