Cha cha bloggen. Jag är helt fascinerad av hur långa dagarna är här. Söndag till onsdag känns som en vecka. Jag tror att jag skulle bli en mycket mer harmonisk varelse av att tillbringa en långhelg här varje månad. Hinna skriva och arbeta utan avbrott. Inte vara så ultrasocial hela tiden. Det går att bo i det här huset från påsk till slutet av oktober. Sen stänger vi vattnet för att det inte ska frysa i rören. Jag kan i alla fall inte låta bli att drömma om att ha ett litet vinterbonat hus här. Det är nog min största dröm i livet faktiskt. Ett litet hus med säng, kokvrå, läsfåtölj och skrivbord. Och så ett badrum att ta en varm dusch i tack så mycket. Kanske ett gästrum också, nu när jag tänker efter. Så att jag kan ha besök. Låt en tjej få drömma om sin ultimata skrivlya. När jag var nere vid älven pratade jag med killen jag gillar i telefon. Han satt på tunnelbanan i rusning efter jobbet. Det var en gammal tunnelbana som de kör med på röda linjen, en sån som gnisslar ofantligt högt. Det skar rakt in i min hörselgång. Jag tänkte: jag måste vara dum i huvudet som lyssnar på det här ljudet när jag kan ha det helt tyst. Men det blir väl så när man har gått och förälskat sig i någon. Man skiter i. Avslutar med en frukostfruktsallad med lingon från skogen intill och äpplen från trädgården. Och boken jag läser nu. Jag ska intervjua Gulliksen nästa vecka, det ska bli så satans kul, men tänk om jag inte förstår hans norska? Fast nu såg jag lite av en intervju med honom i Malou efter tio och det var ju ändå ganska begripligt. Är helt begeistrad av den här boken för övrigt.
