Hej! Glad söndag kära kära läsare. Jag har något att berätta för er. I tolv år har jag bloggat dagligen, i vissa perioder två gånger per dag. Det här vet ni redan. Allt som allt har det blivit ungefär 5000 blogginlägg. Hoj hoj hoj. Många av er har hängt med sedan begynnelsen. Det känns så häftigt att vi har blivit vuxna, sida vid sida. Valt gymnasium och stått med darrade knän på en ny skolgård. Förälskat oss i någon med trumpinnar i bakfickan. Gått igenom sorg och förluster. Begravningar. Hanterat (och inte hanterat) oro och ångesthelvetet. Försökt hitta en väg i vuxenblivandet, harvat hit och dit, kanske rest utomlands en sväng, sugit i oss vad vi trott varit sanningar om världen. Börjat plugga eller jobba. Flyttat hemifrån, köpt Mon amie-skålar, lärt oss göra bananpannkakor och ta sticklingar :'). Vi har tagit små steg framåt och till höger och bakåt och till vänster. Kringelikrokat oss genom tillvaron. Allt det har vi delat. Och delar än. En blogg är en otroligt rolig och tacksam plattform, därför att den kan ta nästan vilken skepnad som helst. Den kan husera bilder och text, men också rörligt material och ljud, den kan bygga på personliga grubblerier men lika gärna bestå av guider och tips. Jag älskar att leka tidningsredaktion ena dagen, för att nästa dag skriva ett långt inlägg som snarare är en förlängning av mitt skönlitterära skrivande. Älskar att jobba med story telling i blogginlägg, där text och bild kompletterar varandra (snarare än säger samma sak) och bygger upp ett narrativ. Och kommentarsfältet gör bloggen till en mer levande plats, där vi kan stöta och blöta tankar med varandra. Allt detta är otroligt kul. Men på sistone har det känts motigt. Att hela tiden dela, publicera, vara öppen och tillgänglig. Att prestera kreativt på flera olika plan parallellt, eftersom jag jobbar med många olika saker. Jag har känt mig så trött. Utmattad. Så något måste förändras. Nu låter det som att jag ska sluta blogga. Det ska jag inte. Men från och med i morgon, den 1 juli, kommer jag gå ner i bloggtakt. Från sju inlägg i veckan till tre stycken. Tillsvidare. Det har inte varit ett lätt beslut, om jag ska vara ärlig. Det är läskigt att skala ner, när jag alltid tänkt MER och STÖRRE och FRAMÅT. Jag har haft katastroftänk. Tänk om jag tappar alla följare? Om jag sabbar en trygg inomst? Om det bara är en svacka, om jag ångrar mig, men så är det för sent? Allt det. Men. Man måste våga för att vinna, säger dom (säger Michaela Fornis bakgrundsbild på telefonen :)). Och jag vet att jag behöver mer tid för att kunna ägna mig åt mitt skönlitterära skrivande, åt studier (det blir förhoppningsvis litteraturvetenskap i höst) – och givetvis – för att kunna dra tydligare gränser mellan vad som är mitt och vad som är offentligt. Jag tror och hoppas att det kommer göra de kommande inläggen mer kärnfulla och kvalitativa. Jag strävar efter att vara uppriktig och rak på den här platsen, våga veckla ut mig själv som ett dragspel. Men jag kan inte göra det varje dag. Åtminstone inte just nu. Så: Från och med nästa vecka kommer det dyka upp inlägg på tisdagar, torsdagar och söndagar. Följ mig på instagram för att hänga med lite mer i min vardag, @florawis, (jag kommer göra swipe ups hit, när jag skrivit ett nytt blogginlägg). Du kan även prenumerera på min blogg via Bloglovin. Då får du en uppdatering varje gång ett nytt inlägg har dykt upp. Jag är så otroligt tacksam att jag får göra det här, skriva den här bloggen för er, med er. Jag hoppas verkligen att ni vill hänga kvar. ♥ Nu är det klubbat. Tre inlägg i veckan från och med nu.
